När jag var lite hade jag lite svårt att äta. Jag var väldigt väldigt kräsen och sa nej till det mesta. 
När vi satt där runt köksbordet hela familjen blev det ett jäkla liv om man inte åt upp sin mat, så tillslut utvecklade pappa en liten vit lögn, som alla vi tre barn blint trodde på. Jag minns det som om det var igår, "äter du inte nu Frida så går jag in till Lasse och hämtar tvångsmatarmaskinen!" Lasse var vår granne som bodde tvärs över gatan
Fy jäviken vad rädd jag var för denna hemska hemska maskin. Trots det faktum att vi aldrig ens hade sett den skrämde bara tanken på den livet ur både mig och mina syskon. Jag har alltid föreställt mig den som en robot med fyra armar, två av armarna var till för att hålla fast ens händer, den tredje var till för att öpnna munnen och den fjärde för att stoppa in maten. Tvångsmatarmaskinen var sträng, iskall och elak. Den brydde sig inte om ens känslor och även om man sa att man inte var hungrig blev man tvingad att äta, ju mer man vägrade och gjorde motstånd, desto starkare blev denna helvetesmaskin. Ucsh! Så småning om förstod man såklart att det inte fanns någon tvångsmatarmaskin hemma hos Lasse, och tur är väl det, annars hade jag nog inte sett ut som jag gör idag, hö hö.
 
Mycket har jag glömt sen den tiden men är det något jag aldrig kommer glömma från barndommen så är det Lasses fruktansvärda tvångsmatarmaskin.
 
Puss

1 kommentarer

Mamma

13 Oct 2012 19:09

Men du åt upp din mat i alla fall;-))

Kommentera

Publiceras ej