Fridas parentes

Det är inte alltid jätteroligt att äga en katt när man är student och verkligen behöver läsa ostört. Min fina lilla katt Lennart får lätt tråkigt och gör allt som står i hans makt för att få min uppmärksamhet. Först testar han ofta att leka med en av sina leksaker och springer fram och tillbaka på golvet framför mig. Detta ger oftast inte någon större reaktion, så Lennart måste hitta på något annat. Bokhyllan är en favorit, denna klättrar han gärna i och hoppar in bakom så att man välter lite böcker och väsnas. Ignoreras även detta hoppar lille Lennart in i garderoben och nosar omkring, ibland lägger han sig och vilar några minuter, i andra fall hittar han en liten sladd att tugga på. För när man tuggar på sladdar vet man att matte måste reagera så att ingenting går sönder. Detta löser jag oftast enkelt genom att plocka ut honom och stänga garderoben, problemet är att Lennart nu är jätteglad för att han fick lite uppmärksamhet. Så när matte har satt sig i sin fåtölj och precis hunnit hitta tillbaka i boken sätter sig Lennart i fönstret. I fönstret finns sånna där fantastiska persienner som är så fruktansvärt roligt att tugga på och väsnas med. Detta leder till att lille Lennart får jättemycket uppmärksamhet och blir bara värre, och värre, och värre. Nu tänker du kanske "men stäng ut honom då om han är så jobbig". Nej, svarar jag då, det går inte. Lennart lider av grov seperations-ångest och klarar inte av att vara på andra sidan dörren, han bara måste in, så jag har honom hellre i rummet än utanför.

Men jag älskar honom ändå. Han ger mig så mycket glädje, skratt och kärlek i övriga fall, så det är värt det!

 

Snutten <3