Sladdar, svagström, datorer, ljud, bild, och onödiga fräna prylar. Detta är jag. Jag har alltid haft en förkärlek till teknik och jag verkligen älskar digitala apparater och tycker att det är så himla fränt att det bara fungerar.
Genom åren har jag lyckats med en hel del olika projekt, mestadels tack vare min gymnasieutbildning på elektronikprogrammet. Jag har byggt min egen dator, 2 gånger, jag har tillverkat en väldigt bra och fungerande förstärkare från grunden där jag själv har tillverkat och konstruerat kretskorten. Jag har programmerat mikroprocessorer och som projektarbete byggde jag mina egna basreflex-högtalare från grunden. En gång i tiden har jag även helt ofrivilligt byggt en röstförvrängare. Tänkte berätta lite om den gången.
Det var strax innan jul för ett gäng år sedan. Jag hade bokats in som jultomte av min gode vän och det var ingen annan i hennes familj som visste att jag skulle komma och knacka på. För att ingen i familjen skulle ana att det var just jag under tomtedräkten var jag tvungen att klä ut mig ordentligt. Jag hittade en hyffsat billig röstförvrängare på nätet, med fyra olika ljudfunktioner. Detta är ju perfekt tänkte jag och klickade hem den. När jag några dagar senare fick sms om att den hade anlänt till posten och hämtade ut det fick jag en lite överraskning. Vad som fanns i paketet var inte direkt vad jag hade väntat mig, det jag fick var ett kretskort, och en himskans massa komponenter. Jag trodde att jag hade klickat hem en färdigbyggd röstförvrängare, istället fick jag den i smådelar och var tvungen att sätta ihop den själv. Nu var det bråttom, bara några dagar kvar till julafton och allt höll på att gå åt skogen. Jag tog tjuren vid hornen och tänkte att det här får bära eller brista, så jag satte mig ned och försökte klura ut hur fasen jag skulle hinna, jag fick ju inte ens en beskriving på hur det skulle sättas ihop. Tillslut plockade jag ut min fina lödkolv och börja arbeta. Ett flertal av kopparbanorna släppte, den medföljande mikrofonen fungerade inte och inget gick som det skulle. Jag var nedstämd och förbannad, men kvällen innan julafton skedde ett rent julmirakel! Jag kunde höra ett klickande ljud från min ditkopplade högtalare, ett ljus tändes i min lilla hjärna och hoppet blev allt starkare. Jag satt i princip hela natten, jag brände mig ordentligt på tummen av misstag, drog egna sladdar mellan komponenter och processorn, det blev ett riktigt hemmabygge och tillslut fungerade den som jag ville. Jag var så himla lycklig och slocknade med ett leende på läpparna.
Nu var dagen kommen för jultomten att klampa bort till Närkegatan, jag hade filtar lindade runt benen, pappas på tok för stora gummistövlar, två kuddar fastsurrade runt kroppen, tjocktröjor, en högtalare på magen, tomterock, en mikrofon fasttejpad vid munnen och tomtemask över ansiktet. De 200 meterna jag skulle gå kändes oändligt långa, det var tungt, varmt och kämpigt. Men gud vad roligt! Folk vinkade i fönstrena, bilar tutade och jag önskade alla jag mötte en god jul med min fräcka basröst.
Tomteuppträdandet blev en succé, bortsett från att ljudet glappade någonstans i mitten av paketutdelningen och de förstod att det var jag under dräkten. Trots allt var det hur kul som helst och än idag är jag riktigt stolt över att jag lyckades tillslut!
Puss
Kommentera