Fridas parentes

Häromdagen var jag på kvantum för att handla. En relativt enkel uppgift kan tyckas men jag stötte på två fruktansvärt stora problem.

1. När jag gått i butiken kom jag på att jag hade ingen som helst koll på hur mycket pengar som fanns på kortet. Min naturliga reaktion var att klicka in på internetbanken så jag började leta efter min smartphone i fickorna, snart kom jag på att jag glömt den i bilen ute på parkeringen. 

 

2. Jag letade efter en specifik produkt som jag inte var säker på om den fanns i butiken och i så fall vart den var placerad. Detta ledde till att jag åter igen letade efter min smarta telefon för googla på produkten, efter en stund kom jag på att telefonen fortfarande låg kvar i bilen.

 

Så hur löste jag mina problem? Jag letade och letade efter produkten, hylla efter hylla i nästan hela butiken, och eftersom jag hade noll koll på mina pengar handlade jag väldigt lite varor för att pengarna skulle räcka till.

 

Nu i efterhand har jag funderat på vad man gjorde innan smartphones, och hur man löste de problem som kan uppstå i ens vardag. Innan smartphonens tid visste vi precis hur vi skulle göra, vi skulle göra ett gammalt hederligt kontoutdrag, vi skulle spara kvitton och räkna på vår ekonomi. Vi skulle kommunicera med de anställda i butiken öga mot öga och inte vara rädda för att fråga. Nu för tiden handlar allt om att varje detalj i våra liv ska vara så enkel som möjligt. Vi strävar hela tiden efter enkla lösningar på väldigt små problem i vardagen. Jag har en swedbank-app i min smarta telefon med internetuppkoppling och kan jätteenkelt klicka in och kolla mitt saldo, se senaste transaktioner och till och med flytta pengar mellan konton direkt i telefonen. Detta istället för att precis vid ingången till butiken göra ett kontoutdrag eller gå in på banken och sätta in pengar. Dessa smarta telefoner har även lett till att vi slutar kommunicera med varandra. Vi skickar sms och mail med dem, lagrar filer och använder telefonens kalender. När vi sitter i grupp sitter en fjärdedel av individerna med sin telefon i handen utan att prata med varandra och om något sägs så handlar det om något man sett i sin smartphone. Dessa prylar kommer i vägen för vårt sociala samspel, och försvårar i längden vår sociala kompetens. Tänk på de stackars barn som växer upp med dessa moderniteter där allt socialt samspel sker mellan små smarta aparater, vad händer när något man tar för givet plötsligt inte längre är tillgängligt?

  

Smartphones är precis som benämningen avslöjjar smarta telefoner. Men när man samlat större delen av sitt liv i denna lilla egentligen opålitliga manick blir livet plötsligt väldigt svårt att klara av utan den. Därför ställer jag mig frågan; är det verkligen ett hjälpmedel eller blir det till slut ett stort socialt handikapp?